16-åring koordinerar räddningsinsats

En ödesdiger dag fick Bonnie Larson ett samtal från Garmin Response℠-teamet om att hennes man varit med om ett allvarligt fall och att hennes 16-åriga son hade utlöst ett SOS på sin inReach®-satellitkommunikationsenhet¹. Hon har berättat för Garmin vad som hände den dagen.

Min man Eric och min son Henry var på en backpackingtripp i Wind River Range i Wyoming. Planen var att klättra uppför Gannett Peak från Glacier Trail på den östra sidan av området, en sträcka på cirka 80 kilometer tur och retur.

Den första natten tillbringades vid Star Lake – 18 kilometer in – och den andra dagen vandrade de ytterligare 20 kilometer till slutet av Glacier Trail. Dag 3, som var en måndag, lämnade de lägret och gav sig iväg mot toppen. De lämnade lägret klockan 6.00, nådde toppen klockan 10.30 och stannade där i ungefär en halvtimme innan de påbörjade klättringen ner. Eric varnade Henry att den farligaste delen av klättringen var nedfärden och de diskuterade säkerhetsåtgärderna.

Eric tog täten och hade precis kommit förbi den svåraste delen, men snötäcket hade förändrats sedan morgonens klättring uppåt och var nu mycket mjukt. Han minns inte om det var stegjärnen eller isyxan som tappade greppet, men nästa sak han kommer ihåg var att han gled nedför berget och försökte stoppa fallet med hjälp av spetsen på isyxan. Henry var precis ovanför honom, fortfarande vid det svåra partiet, och såg när Eric först gled 6 meter och sedan föll fritt ytterligare 3 meter från bergschrunden – en spricka som bildas när glaciäris som rör sig separeras från stillastående is. Eric landade på rygg, slogs medvetslös, gled in i sprickan och föll ytterligare 9 meter ner.

Henry fick anstränga sig för att behålla lugnet när han klättrade den sista biten ner och tog sig fram till platsen där Eric föll ner i sprickan. När han kom dit tittade han in men kunde inte se Eric. Han tog av sig ryggsäcken för att ta sig in och började ropa på sin pappa om och om igen. Eric vaknade till på rygg och kunde höra Henry ropa på honom. Han hade på sig sin stora ryggsäck och i den fanns extra tillbehör och kläder samt hans vandringsstavar som var fästa på utsidan. Eric tror att ryggsäcken förmodligen mildrade fallet och att stavarna gav extra stöd som förhindrade honom från att få värre skador.

Han ropade tillbaka att han var okej och tittade sig sedan omkring, såg solljus och började jobba på att ta sig ut. Det fanns is i vägen, som han bröt sönder för att kunna klättra ut. Mer än så kommer han inte ihåg. När Eric lyckades ta sig ut blev Henry orolig eftersom hans pappa inte kom ihåg varför de var där och inte var säker på var de befann sig. Eric kände också en extrem smärta i ryggen och hade svårt att andas. Han instruerade Henry att aktivera SOS-funktionen på deras inReach satellitkommunikationsenhet.

Eftersom de visste att de inte kunde bli räddade på den plats där de befann sig på grund av den branta lutningen började de gå ner för glaciären. Henry hjälpte sin pappa att gå och tog hand om inReach-kommunikationen med Garmin Response℠-teamet och sök- och räddningsteamet. Den första helikoptern kom vid klockan 13.00, men kunde inte landa på grund av terrängen. Chefen för räddningsteamet ringde mig och sa att de inte kunde plocka upp dem riktigt än. De skulle skicka en annan helikopter med lyftanordning.

Eric upptäckte en plan yta precis nedför kammen där han trodde det skulle vara enklare för en helikopter att landa och hämta upp dem. Medan de förflyttade sig använde Henry inReach-enheten för att uppdatera alla om Erics status och brutna ben. Räddningsteamet skickade en spaningshelikopter för att bedöma situationen, men teamet i helikoptern hade svårt att hitta dem. Henry tog på sig sin orange jacka samtidigt som han viftade med den glänsande nödfilten. Man fick syn på dem på kammen och en annan helikopter med lyftanordning skickades ut för att hämta dem.

Vid det här laget började det bli sent och Eric oroade sig för att de kanske inte skulle kunna bli räddade innan dagen var över. Han funderade på om det skulle gå att ordna någon form av vindskydd på deras nuvarande plats. Alternativt försöka klättra ner till baslägret, tre kilometer bort. Eric kände att det inte var möjligt att ta sig till baslägret på grund av ett stort fält med stenar mellan dem och lägret som skulle vara omöjligt att korsa i hans tillstånd. Ytterligare en och en halv timme gick innan nästa helikopter kom som släppte av två personer eftersom de fortfarande inte kunde landa. Efter en medicinsk bedömning fattades beslutet att flyga ner dem från berget. Eric och en följeslagare från räddningsteamet flögs ner först till helikoptern som väntande för medicinsk evakuering. Helikoptern återvände för att hämta Henry och tog honom till en annan medlem från räddningsteamet som körde honom till en plats där vår vän kunde hämta honom.

Jag träffade Eric på det medicinska traumacentret klockan 20.30, och Henry var hemma vid midnatt. Eric fick komma hem nästa dag med frakturer på revben 10 och 11 samt ryggkotorna L1, L2 och L5. Han förväntas bli helt återställd.

När vi tittar tillbaka finns det några viktiga saker som ledde fram till det här fantastiska utfallet:

Först av allt att de hade inReach-enheten – utan den skulle situationen ha varit mycket värre eftersom jag inte förväntade mig att de skulle komma hem förrän sent på torsdag eller tidigt på fredag. Henry skulle annars ha varit tvungen att lämna Eric och på egen hand vandra minst 16 kilometer till ett läger och hoppas på att det fanns människor där och att de kunde hjälpa till. I annat fall hade han behövt ta sig hela 37 kilometer tillbaka till deras bil vid starten av leden.

Jag kan också nämna att Eric jobbar som chef inom brandkåren, så jag kunde få direktkontakt med chefen för sök- och räddningsinsatsen. Men när den person som ansvarade för sök- och räddningsteamet ringde mig med en uppdatering fick jag direkt höra exakt samma information från min kontakt på Garmin Response. Eric gjorde till och med den ställföreträdande chefen till sin andra nödsituationskontakt när han skapade inReach-kontot så att de kunde upprätta en direkt anslutning till hans räddningskontakter ifall Garmin Response inte var så bra på att uppdatera oss (om Eric någonsin behövde aktivera SOS). Det visade sig vara onödigt eftersom Garmin Response var så bra på att uppdatera mig under hela den här pärsen. När vi berättar den här historien för andra som funderar på att skaffa en inReach så berättar jag alltid att det för mig var helt avgörande att vara kontinuerligt uppdaterad – med tre helikoptrar och ett flygplan på räddningsuppdrag var det mycket som hände. Nu berättar jag alltid hur fantastiskt Garmin Response-teamet är när SOS aktiveras och det är skarpt läge.

För det andra var så hade de förberett sig för en nödsituation. Eric hade sett till att Henry visste hur han skulle använda inReach-enheten och sett till att de hade extra kläder i ryggsäckarna om vädret skulle bli sämre och de behöva tillbringa natten ute.

Vi är så tacksamma för alla de fantastiska människor som arbetar som volontärer för sök- och räddningsteamet och arbetar på de medicinska flygningarna. De är riktiga hjältar. Det finns inga ord för att beskriva den tacksamhet vi känner. Min son var bara 16 år gammal. Tack för att ni räddade dem.

¹ Aktivt satellitabonnemang krävs. I vissa jurisdiktioner är användning av satellitkommunikationsenheter reglerad eller förbjuden. Det är användarens ansvar att känna till och följa alla tillämpliga lagar i jurisdiktioner där enheten är avsedd att användas.